ungdomar runt en eld

Stödmöte eller självhjälpsmöte?

av
Joel Magnusson
Senaste inläggen av Joel Magnusson (se alla)

Ett alternativt namn för (engelskans ”peer-to-peer”), ”självhjälpsmöten” på svenska, skulle kunna vara ”ömsesidiga stödmöten”. Eller, varför inte? ”person till person möten”. Enligt forskning finns det flera faktorer som kan bidra till att dessa möten är effektiva för personer med beroendeproblem:

Stöd från jämlikar: Genom att dela erfarenheter och stödja varandra skapar deltagarna en känsla av gemenskap och förståelse, vilket kan vara en kraftfull motivationsfaktor. Ofta har deltagarna likartade erfarenheter.

Utbyte av kunskap och information: Genom att diskutera och dela strategier för att hantera beroendeproblem kan deltagarna lära av varandra och få nya verktyg för tillfrisknande. Viktigt är dock att deltagarna delar med sig utifrån sina egna erfarenheter. Ingen bör ta på sig en ”terapeutisk roll. Inte ens mötesledaten.

Ansvarstagande och ömsesidig hjälp: Genom att uppmuntra varandra att ta ansvar för sitt tillfrisknande och erbjuda ömsesidigt stöd kan deltagarna känna sig mer motiverade och stärkta i sitt tillfrisknande. Motivation och hopp är viktiga komponenter i ett tillfrisknande.

Ostrukturerat och ickedömande miljö: Ömsesidiga stödmöten erbjuder en trygg plats där deltagarna kan vara ärliga och öppna om sina svårigheter utan att bli dömda, vilket främjar en känsla av tillit och trygghet.

Sammanfattningsvis kan man säga att deltagare i ömsesidiga stödmöten får stöd och insikter genom gemenskap, utbyte av erfarenheter och kunskap samt ansvarstagande för sitt egen tillfrisknande.

Jag tycker att ”ömsesidiga stödmöten” eller ”person till personmöten” är ett bättre namn på dessa möten än självhjälpsmöten. Kanske borde vi även byta namn på vår ”självhjälpsbok” till något annat…? ”Den ömsesidiga stödboken..”?

Vad tycker du?

Mvh

Joel Magnusson

Dela gärna